Alla händelser är fotspår. En del av oss väljer att leva i illusionen att tråkiga saker händer utan anledning. Men smärta har en mening. Den lär oss och leder oss till högre medvetande nivåer...
Innan du ser det förflutna in i ögonen kommer det alltid att finnas där och föra in mer av samma sak i ditt liv.
När det förflutna känns oläkt förstör det livet för oss. Det begraver våra unika gåvor ,kreativeteter och talanger.
Vad våra föräldrar gjorde eller inte gjorde har stort inflytande på oss även andra vuxna spelade stor roll som lärare och andra aktoriteter.
Dom flesta gjorde så gott dom kunde av det dom visste eller fått med sig från sina förflutna.
När vi sen växt upp tror vi att vi är arga på våra föräldrar och skapar en bitterhet en slags obalans i tillvaron. I själva verket är vi arga på oss själva som låter dom förflutnas bojor sitta kvar och fortsätta tillvaron för oss genom livet och där vi inte gör oss fria.
Om en förälder varit mycket arg så kanske vi gör allt för att undvika ilska i våra liv och förnekar den narturliga kännslan som vi har.
Det gör att vi känner oss ofullständiga och allt annat än hel.
Sund ilska behöver finnas som en narturlig del av oss där den har något att berätta. Den kan tala om för oss att något är fel ,att vi blivit felaktigt behandlade och mycket mer..
Under ilska finns ofta sorg.. och så är det så att Skratt,gråt,ilska är i samma familj-
alla kännslor är en del av oss som vi inte får förneka och förtränga.. då blir vi hämmade.
Kännslor sätter sig i kroppen om dom inte får komma till utryck..
Det är som vitt .. vitt inerhåller alla färger och vitt är oftast renhet och oskuld
Kärlek innerhåller alla kännslor vi är allt och allt är i oss...vi kan inte bara ta bort en känsla för att vi inte vill ha den där.. ( då fattas ju något inom oss)
Läste för ett tag sen om en kvinna som lovade sig själv att ALDRIG skrika på sina barn som hennes föräldrar hade gjort på henne.
Så blev det oxå.. hon höjde heller inte sin röst en enda gång till sina barn förrens en dag .
En bekant till familjen hälsade på och hörde hur hon skällde på sin son, han frågade varför och vad som lett till att hon nu ändrat sig.
Hon sa då: att när hennes son vid ett tilfälle frågat henne varför hon dragit ihop munnen så läpparna smalnat av och väst så snällt hon kunnat... då förstod hon.
Att ge dubbla budskap och göra sin son förvirrad inte var den modell hon ville lära ut.. Hennes kroppspråk(90%ca) sa att hon var arg medans orden och tonen försökte säga något annat..
Att bejaka sina känslor är sundt!
Men att göra påhopp eller skada en annan människa med sina känslor är INTE sundt.
Det gäller att hitta balans i allt..
som natt och dag, ying och yang, vitt och svart
Om du inte har känt mörkret hur kan du då tlilfullo upskatta ljuset?
Allt som hänt oss fyller en viktig funktion och det vill att vi ska växa som människor ( vet att detta kan kännas tokigt för en del att läsa) men så är det och innan vi tar till oss det vi ska lära oss kommer allt att komma tillbaka för att påminna oss om vad vi ska lära oss
Innan du ser det förflutna in i ögonen kommer det alltid att finnas där och föra in mer av samma sak i ditt liv.
När det förflutna känns oläkt förstör det livet för oss. Det begraver våra unika gåvor ,kreativeteter och talanger.
Vad våra föräldrar gjorde eller inte gjorde har stort inflytande på oss även andra vuxna spelade stor roll som lärare och andra aktoriteter.
Dom flesta gjorde så gott dom kunde av det dom visste eller fått med sig från sina förflutna.
När vi sen växt upp tror vi att vi är arga på våra föräldrar och skapar en bitterhet en slags obalans i tillvaron. I själva verket är vi arga på oss själva som låter dom förflutnas bojor sitta kvar och fortsätta tillvaron för oss genom livet och där vi inte gör oss fria.
Om en förälder varit mycket arg så kanske vi gör allt för att undvika ilska i våra liv och förnekar den narturliga kännslan som vi har.
Det gör att vi känner oss ofullständiga och allt annat än hel.
Sund ilska behöver finnas som en narturlig del av oss där den har något att berätta. Den kan tala om för oss att något är fel ,att vi blivit felaktigt behandlade och mycket mer..
Under ilska finns ofta sorg.. och så är det så att Skratt,gråt,ilska är i samma familj-
alla kännslor är en del av oss som vi inte får förneka och förtränga.. då blir vi hämmade.
Kännslor sätter sig i kroppen om dom inte får komma till utryck..
Det är som vitt .. vitt inerhåller alla färger och vitt är oftast renhet och oskuld
Kärlek innerhåller alla kännslor vi är allt och allt är i oss...vi kan inte bara ta bort en känsla för att vi inte vill ha den där.. ( då fattas ju något inom oss)
Läste för ett tag sen om en kvinna som lovade sig själv att ALDRIG skrika på sina barn som hennes föräldrar hade gjort på henne.
Så blev det oxå.. hon höjde heller inte sin röst en enda gång till sina barn förrens en dag .
En bekant till familjen hälsade på och hörde hur hon skällde på sin son, han frågade varför och vad som lett till att hon nu ändrat sig.
Hon sa då: att när hennes son vid ett tilfälle frågat henne varför hon dragit ihop munnen så läpparna smalnat av och väst så snällt hon kunnat... då förstod hon.
Att ge dubbla budskap och göra sin son förvirrad inte var den modell hon ville lära ut.. Hennes kroppspråk(90%ca) sa att hon var arg medans orden och tonen försökte säga något annat..
Att bejaka sina känslor är sundt!
Men att göra påhopp eller skada en annan människa med sina känslor är INTE sundt.
Det gäller att hitta balans i allt..
som natt och dag, ying och yang, vitt och svart
Om du inte har känt mörkret hur kan du då tlilfullo upskatta ljuset?
Allt som hänt oss fyller en viktig funktion och det vill att vi ska växa som människor ( vet att detta kan kännas tokigt för en del att läsa) men så är det och innan vi tar till oss det vi ska lära oss kommer allt att komma tillbaka för att påminna oss om vad vi ska lära oss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar